i gathörnens dunkel står
människor väntande
på värme. kalla kroppar vilar sig
i nordanvinden. trots närhet
gapar själens gator
tomma
barndomens löften
förvandlade till chimärer; förlorade
i tidens vägskäl. de tandlösa monstren
under sängen visade sig vara allt
för sanna. livet är ibland det enda
kvar
kapitalismen ger liv; utanförskap
mördar. på livets baksida överlever
bara den starke men med endast vinden
som sängkamrat. återstående
är drömmarna om ett drägligt liv
kalla fötter
kalla händer
kalla mirakel i en mörk tid
James Söderman | 2004