Iskall vila

Hotande is tränger sig ner i bland
Människans betongkroppar drar till sig en
Miljon små rester av liv
Blandar sig till en ogenomtränglig sköld

Stormarnas vindar nästlar sig
In i både vrå och skrymsle kyla
Letar sig in i benmärg och
Klibbar sig fast

Kvalmiga sommardagars heta känslor
Är sedan länge bortglömda
Utbytta mot känslolösa yttringar

Vintern har kommit